SKYDIVING

Vi kom fram till stället där vi skulle hoppa ut från ett flygplan 13 000 feet (=ca 3,9 km) upp i luften, ja ordet galet fanns nånstans där bak i våra huvuden men det som fanns i våra tankar när vi kastade oss ur bilen och sprang runt i ett försök att hitta dit vi skulle, var frågan om vi ens skulle få hoppa eller om vi var för sena. Med andan i halsen och tårar i ögonen frågar vi den första personen som jobbade där om vi var för sena, skulle vi inte få hoppa nu?

Som svar fick vi ett lugnt, jo men följ med här så ska ni få fylla i lite papper. Frågade desperat, innebär det att vi kommer få hoppa?! Ja, det skulle vi få. Och inte förrän då när vi satte oss ner med papprena insåg vi vad vi hade gett oss in på. Då kom nervositeten!

Sista-minuten-toabesök och betalning (värt varenda jäkla dollar, även fast det kostade skjortan!) klockan slog 4 och sedan började det! Hade en liten "föreläsning" såg en film om hur det gick till och fick lära oss de tre viktiga sakerna 1. Smile and have fun 2. Arch 3. Keep your feet up. Och det var i stort sett allt man behövde tänka på. att "archa" innebär att man har armar, ansikte och ben upplyfta under fritt fallet. Och när man landar ska man ha fötterna uppe och låta instruktören ta i mark först. Att hoppa tandem är lätt som en plätt!

Jag och Rebecka var i andra gruppen, vilket innebar en 20 minuters väntan, de längsta, värsta mest nervösaste och spännande 20 minuterna i mitt liv. Vi kunde inte sitta still så gick runt på området, pratade med massa andra som skulle hoppa, försökte njuta av det fantastiska vädret (klarblå himmel, jättevarmt och vindstilla, kunde inte fått ett bättre väder att hoppa i!) men det gick inte så bra. Kan fortfarande känna pirret i magen när jag tänker tillbaka.

Sen var det äntligen vår tur att få träffa de vi skulle hoppa med och få ta på oss utrustningen. Jag vet inte hur många gånger vi sa "oh my god" "åh herregud" "åh guuuud" "OMG", ja alla möjliga fraser på både engelska och svenska. Dagens mest använda ord. Nervositeten was killing me! Men nog var vi ganska taggade också!

Eftersom vi köpte varsin film så spelades det in lite "försnack", men jag var så jäkla nervös och taggad att jag knappt vet vad jag babblade på om! Och känner lite likadant nu angående babbel, jag skulle kunna sitta och skriva hur mycket mer som helst om skydivingen men det blir nog mest bara en massa babbel. Ta en titt på videon här nere istället, den visar hela förloppet, från marken, till luften, i luften och ner på marken igen. Tänkte också skriva ihop något om hur det kändes osv, men till vilken nytta, känslan är obeskrivbar.

Försökte hela kvällen igår att ladda upp filmklippet här, men det blev antingen "Ett fel uppstod vid uppladdningen av filmklippet" Eller "ett fel uppstod vid bearbetningen av filmklippet".. Så jag laddade upp det på YouTube, men det gick inge bättre att publicera det här ändå, så därför klistrar jag in länken så kan ni gå in där och kolla om ni vill det!
http://www.youtube.com/watch?v=hITGZrNCtTQ&feature=youtu.be

Jag kan se den här filmen om och om igen, det är verkligen som att återuppleva hoppet! När jag väl var där mitt i fritt fallet, var det så jäkla sjukt och overkligt och helt fantastiskt att jag bara skrek och skrek och skrek, fattade inte vad det var som hände! Och i efterhand var allt bara ett stort virrvarr av luft och blå himmel i mitt minne. Utan den här filmen skulle jag inte ha kommit ihåg nånting, haha.

Det här var det häftigaste jag gjort i mitt liv. Mer än så behöver jag inte säga om den här upplevelsen.