Ni vet hur man ibland kan känna som att man står på den högsta punkten som finns och blickar ner över hela världen, som att man kan åstadkomma vad som helst här i livet, när man kan skratta i flera timmar åt ingenting alls, när man går omkring med ett leende på läpparna utan någon anledning, när det pirrar i magen för att man är så taggad på allt livet har att erbjuda. Om ni vet det, då vet ni precis hur jag känner just nu. Jag känner det som att allt är möjligt och att jag kan klara av vad som helst.
Fråga mig inte varför jag känner såhär, för det vet jag inte. Det är inte som att jag nyss kom hem efter att ha gjort något som fick mig att tänka över mitt liv eller som gav mig fetaste adrenalinrushen som ett fallskärmshopp. Jag kom nyss hem från min class och under min dag har jag inte gjort något speciell, träffade som sagt Annalena på Menchies, vi börjar fundera på om det ska bli våran torsdagsritual. Det är både ett bra ställe och en bra tid och dag att träffas. Sedan joinade Marco och vi gick till Kerry och njöt av solskenet en timme innan jag åkte hem och gjorde kakor med E innan hon åkte på ballett.
Så det inget som har hänt som gör att jag känner såhär, jag bara känner det. Glad på livet kan man lätt säga att jag är just nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar