Det har varit en känsla och tanke som gått och malt lite i mitt huvud den senaste veckan, jag har inte riktigt kunna sätta fingret på vad det är förrän precis nu. Jag skrev här på bloggen idag om hur den här dagen kändes så "vardaglig" och ja det har den gjort, och jag har fått en känsla flera gånger den här veckan när jag har öppnat kylskåpet eller sprungit ner för trappan att jag är verkligen hemma här. Det här är mitt hem, jag bor här och det här är mitt liv nu. Det här är saker jag kommer göra varje dag i ett år. Jag har redan gjort bort mer än 1/12 av det året, jag känner mig fortfarande som "ny", men efter att ha umgåtts med den "nya Johanna" ikväll så inser jag att jag faktiskt inte är den allra nyaste längre. Jag har varit här ett tag nu, jag vet många saker och kan berätta hur det är som och var olika platser ligger osv.
Det gick upp för mig nu ikväll att jag faktiskt har landat nu. Jag har kommit till rätta och vant mig vid mitt nya liv, insett att det här faktiskt är mitt liv nu. Det händer visserligen nya, spännande saker ofta i mitt liv, i stort sett varenda dag. Men många saker har faktiskt blivit vardagssaker nu. Till exempel så är det inte längre lika konstigt att våran spis går på gas, att inte dricka vattnet ur kranen, att köra en automat-bil och i storstadstrafik, det känns inte ens konstigt att prata engelska längre.
Sedan den dagen jag kom hit har allt bara rullat på, jag har haft fullt upp med saker att göra hela tiden och jag har inte ens märkt det här förrän nu. Det är inte förrän nu jag känner att jag måste stanna upp lite, andas och inse att det här är min vardag nu. Jag behöver inte känna den här pressen jag skrev om igår över att måsta göra saker hela tiden. Ja, tiden rusar förbi, men det är dags att inse att det här är inte en resa som kommer vara slut om en vecka eller två och jag vill hinna göra så mycket som möjligt under den tiden. Det här är faktiskt mitt hem nu, det är här jag bor och det är det här huset jag menar när jag säger hem, inte mitt svenska hus i Sverige. Och det kommer det att vara i 11 månader till.
Jag börjar inse att jag faktiskt bor här nu och lever min nya vardag varje dag, det är en av många tankar som snurrar i mitt huvud just nu när jag ligger i sängen och inte kan somna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar