EN MÅNAD I STATERNA

Idag har jag varit här i USA i en månad. Det känns inte som att det har gått en månad sedan jag kom hit. Men jag kan inte bestämma mig för om det känns som att det är längre eller kortare sedan. Många av de som åkte samtidigt som mig har idag sagt saker som "det känns inte som att det redan gått en månad, hur kan det ha gått så fort" osv. Och det är min första tanke också när jag hör att jag har varit här i en månad, wow har det redan gått en hel månad!? Men sedan, när jag tänker tillbaks på veckan i New York och på första helgen här i Seattle, då frågar jag mig själv istället: var det bara fyra veckor sedan?

Det är svårt att säga om det känns som att man varit här en kort eller lång tid, och av vad jag har hört från andra au pairer som varit här längre, är det så det kommer vara hela året. Ibland kommer det kännas som att man varit här hur länge som helst. Men andra gånger kommer det att kännas som att man nyss kom hit.

Jag tror att det beror på hur man ser på tiden som gått, om man kollar på varje dag eller alla dagar tillsammans. Jag skulle kunna förklara såhär, dagarna här är långa men veckorna är korta. Det hinner hända så mycket under en dag och man får var med om nya händelser hela tiden. Men veckorna går ändå så fort på ett sätt, imorgon är det redan fredag igen liksom.

Det är svårt att få ett begrepp om tiden här, jag vet inte varför. Jag tror att det är för att hemma kunde man lätt gå som i dvala flera veckor. Varje dag var likadan, man klev upp, gick på skolan, åkte hem och längtade efter nästa lov. Här skulle jag aldrig kunna leva på det sättet, att gå och vänta och önska att tiden gick fortare. Här vill jag ta vara på varenda dag. Det är anledningen till att det känns som att tiden går så långsamt, för man tar vara på varje dag och gör den till något speciellt. Man lever varje dag till det fullaste och varje dag är en lång dag full av upplevelser. Eftersom man lever på det sättet, gör man varje dag till en rolig dag. Det händer alltid något kul i mitt liv här. Och som man brukar säga, tiden går fort när man har kul. Och det är faktiskt sant, och där har vi den andra förklaringen, förklaringen till varför det känns som att tiden går så fort här.

Det är de enda förklaringarna jag kan komma på till hur tiden här kan kännas både kort och lång på samma gång, varför tiden känns annorlunda här än hemma i Sverige. Man lever på ett annat sätt. Framför allt så tar man vara på tiden på ett annorlunda sätt. Man vet att man bara har ett år (eller högst två) som man är här. Och man vill verkligen ta vara på varenda sekund av det. I det liv jag lever här, nu idag, så fångar jag verkligen dagen, carpe diem. Jag lever i nuet. Som om varje dag är min sista. Ja, ni fattar gejen. Och vet ni vad, jag älskar att leva på det här sättet.

New York

Seattle